Nu är hon här
Bloggandet har för mig alltid varit ett sätt att skriva av mig när jag inte mår riktigt bra och därav har det en förmåga att rinna ut i sanden då jag mår bättre igen.
Jag har en ambition att återuppta skrivandet men verken tiden eller orken räcker till just nu men vem vet intresset kanske infinner sig så småningom igen.
Jag tänkte iaf försöka knyta ihop säcken i detta inlägget då hela bloggen genomgående handlat om den ofrivilla barnlösheten. sista helgen i maj tog jag ut min kandidatexamen inom filosofi och kan numera titulera mig som idrottsvetare. Veckan efter gick flyttlasset till Göteborg och de närmsta 17 dagarna fick bli en lång väntan tills inflytten i vårt hus och undertiden bodde vi hos mina föräldrar.
17 Juni och inflytt i huset det var även nu 2 veckor kvar till beräknad förlossning. Efter en vecka gick Hannes på semester och vi bestämde då att påbörja renoveringen med en gång då vi ändå inte viste när bebis ville ut. Så vi började täcka och maskera kök och hall på lördagen för att starta måla på söndagen. På sönda morgonen gick mitt vatten men inga värkar, dock blev renoveringen i obalans av sjukhusbesök och nervositet. På måndagen åkte vi in igen för rutin kontroll och jag hade då bestämt mig för att inte komma hem innan bebis var ute. Mycke riktigt värkarna kom igång under kontrollen och efter några timmar blev vi inlagda. 06.57 den 2 Juli kom äntligen vår dotter till världen 2 dagar innan beräknad förlossning och allt gick verkigen super bra.
Tänk att detta snart är 3 månader sedan och vår dotter växer och utvecklas för varje dag som går. Det är så märklig känsla då hon är en självklarhet och känns som hon alltid varit här samtidigt var det som igår hon föddes. Nu är vi inte längre ofrivilligt barnlösa men diagnosen har vi ju kvar och resan på ett syskon är något vi måste planera in och spara pengar till. Men just nu så stannar vi upp och bara njuter av det vi har här och nu, för hon är värd alla dagar och år av väntan. Alla tårar och känsla av hopplöshet känns som bortblåsta när hon kom till världen. Ja menar det är ju just henne vi väntat på det är just hon som är vår. 6½ år tog det från att vi planera på att skaffa barn och började försöka tills att hon kom till världen. Allt var värt väntan.
